Ett Julträd att minnas

Julgranen version 2010
Julgranen version 2010

Det här med tomtar och annat julpynt är inget för en person som vuxit upp med en tysk mamma. Elektriska ljusstakar och stjärnor är ett måste samt en och annan julblomma. Men sen blir det inte så mycket mer trots att bekantskapskretsen ivrigt påpekat att barnen gillar tomtar. -Ja man kan till och med gå så långt som att påstå att det hävdats att barnens välmående och framtida emotionella utveckling kräver en viss mängd tomtar… Understiger jultillvaron dessa tomtar KAN barnens framtid vara i fara.

Sorry kids, men jag orkar inte! Vi lägger krutet på det heligaste som julen bär med sig. Nej jag snackar inte julskinka, inte heller julklappar inte ens utomhusbelysningen är av samma dignitet. Mitt engagemang ligger på granen. Det är ingen liten mesig julgran med smällkarameller eller en plasttingest med spretiga kulor. Här snackar vi Weinachtsbaum dvs ett ståtligt träd som kläs med vackra glänsande kulor och en ljuvlig belysning.

Granen ska vara en ädelgran, den ska vara tät och den måste vara minst 2,50 m. Sådana granar hittar man möjligen i en villaträdgård men sällan hos granförsäljarna, alltså måste granjakten påbörjas i tid. Jag bevakade granleveransen till Lantmännen och var där ett par gånger för att försäkra mig om att lyckas ”hugga” åt mig den bästa. När dom äntligen kom hade butiken bara fått två med lite storlek. Den ena vara ”bara” 2 meter så det fick bli den andra -den var 3,80 m… Ett antal av grenarna var av och på grund av kylan kunde vi inte näta den. EN ONÄTAD GRAN PÅ 3,80 LÅTER SIG INTE TRANSPORTERAS HUR SOM HELST…

Några dagar innan jul hämtade vi den och la den uppe på bilen (jo vi hade takräcke). Våldsamt fnissandes konstaterade vi att ekipaget såg ut som en zeppelinare (en gigantisk gasballong som bar en liten passagerarkorg under). Vi tejpade avbrutna grenar med silvertejp och sen fick vi kapa lite här och där på granen innan vi monterade in den i vår tyska superjulgransfot. Men på grund av storlek och en kokande make blev inte granen rak… Superfoten brukar vara just super när det gäller att få granen rak -men det ville sig inte. Vi försökte, och försökte igen på julafton. Suck, en sned gran är ingen Weinachtsbaum.

Den tjusiga belysningen kom i trädet och årets färgval som var silver/blått/lila/rosa pyntades i granen och som den goda och kärleksfulla moder jag är tillät jag min förstfödda att hänga några plastkulor längst ned (även om dom hamnade helt fel). Vi har små glasfåglar och vackra handmålade franska och engelska kulor. Till för tre år sedan var allt pynt i glas och inköpt i butiker som NK, tyska julpyntsbutiker (jo dom finns och säljer bra året runt) osv. Sen kom barn i huset och för att säkra mammas fina grans fortlevnad har jag fått göra ett avkall. Plastkulor hänger på de lägre grenarna. Allt pynt och hela belysningen ska hängas på ett estetiskt tilltalande sätt. Ibland har vi haft en stor slinga som belysning, det ger trädet en lite amerikansk touche (amerikanerna kan liksom tyskarna det är med julgranar), men annars är det de två fina gamla glasbelysningarna som gäller, dom lyser så vackert.

Calvin ville också pynta, det gjorde han hela julhelgen kan man säga. Kulorna på de lägre grenarna ändrade ständigt plats och jag fick fixa till, och fixa. Snart insåg Cordelia att hon (i vanlig ordning) måste hjälpa mamma att fixa det Calvin hade förstört… -Tja då var kulkaoset ett faktum. Musse tyckte i år att granen var bra. Han gillade granen så pass att han valde att använda grenarnas täthet som ett skydd för att uträttad de behov naturen påbjöd.

Min Weinachtsbaum lutade mer och mer, kulorna hängde i de mest märkliga konstellationer och katten sket under den!! Calvin kom då på den slutgiltiga lösningen på trettondagsafton. Ett vackert klingande och ett ynkligt pip kom från vardagsrummet på förmiddagen det var ljudet av handgjorda glaskulor och en begravd gosse. Calvin hade gett min Weinachtsbaum den slutliga nådastöten – han rev den. Granen åkte ut i förtid, den fick en ny hedersplats i en snödriva framför ytterdörren – den hade ju kostat 500 spänn…

Ursprungligen publicerat fredag 7 jan 2011

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *