Myshelg

Vaknar klockan sju av – just det… att klockan är sju. Smyger som en mus (eller ett vällgött marsvin) till det andra barummet för att inte Calvin ska höra. Sen snabbt och tyst tillbaka till sängen. Otroligt det är lördag och alla sover HALLÅÅ det doftar sovmorgon. Så vänder jag mig försiktigt och ska just inta en skön sova-gott-position, -pling två små förhoppningsfulla sälögon kikar på mig.

Sen är sovkriget snart i full gång, i kort går det ut på vem som kan ”sova” längst och ignorera gråtande barn, kissiga blöjor och allmänt dags att stiga upp kör. Vinnaren (vilket oftast är Mats) kan ligga och slumra till niotiden, -om man har tur. Jag säger slumra för sömnen avbryts av att skydda Rex från Cordelias hårdhänta gos, Calvins återkommande undersökning av väckarklockor – omprogrammering av desamma och allmänna rumstering i våra sängbordslådor. Har man otur kan slummern avbrytas av ett kast med liten skalle eller en spark som tyder på eventuell fotbollskarriär. Har man tur har ”motkrigaren” lackat ur och drämmt igen dörren till tv-rummet –silence, sweet silence….

Jag som är mamma och ammar, dvs  är allmänt extra blödig, stiger ofta upp för att ta hand om de så liven. Men den sista tiden har den här mamman ett litet vapen som heter Rex, han bara måste ammas genast, i sängen och sen tja… sen kan det hända att man somnar under tiden.

Men den här morgonen måste vi upp båda för att genast åtgärda en läskig blöja och tillgodose ett våldsamt vällingbehov. Så rullar dagen på, ungar kläs, man duschar, frukostbodet röjs av, diskmaskinen töms och fylls -allt i ett gråaktigt dagsljus. Efter frukost bara måste Mats och jag ta en paus för att bestämma vad som bör och kan göras. Vi borde måla, tvätta, städa, röja i trädgården, organisera tvättstugan mm. Vi skulle vilja sticka iväg på en utflykt, ligga och läsa, kolla en film osv. När Mats och jag har diskuterat alla ”options” samt resonerat oss fram till att det nog, kanske, förhoppningsvis borde klara sig med handling ett par dagar till (vad har man en extrafrys till annars),  -Ja då är det dags för lunch till barnen.

Eftermiddagen går snabbt -lite panik-göranytta och något helgfika samt ett antal utskällningar senare kommer jag på Cordelia med att kilat fast en käpphäst mellan soffkuddarna i lekrummet. Med saxen i högsta hugg deklamerar hon att; -hästen är så pass rufsig att endast en klippning kan hjälpa… Vansinnig över att jag kom på henne skriker min dotter att ”jag inte ska komma på henne när hon smyger”. Jo, jag är en mycket oförskämd mor. När jag tagit saxen ifrån den gallskrikande flickan faller hon till min stora förbluffning ner på knä och ber till Gud.  Mats och jag är ateister, inte medlemmar i kyrkan osv vilket gör att jag undrar om det är ett slags ”divine sign” eller har hon helt enkelt kommit på den optimala tonårsrevolten cirka tolv år för tidigt?

Jag försöker fixa lite halvsmaskig middag, det är ju ändå lööördag! Det är ju bara det att har man inte handlat på ett tag blir urvalet av ingredienser något begränsat. Barnen är trötta och hungriga mycket på grund av att panik-göranyttan drog ut på tiden. Det blir ju gärna så att det som ska ta en snabb halvtimme tar fem till sex timmar, och jag fattar inte varför, det kan ju inte bara vara barnens fel!!! Väl vid middagsbordet sänker sig ett kort lugn -visst ääär det myyysigt. Så börjar Calvin att gnälla, man suckar, man ignorerar -Vi liksom biter oss fast i myyyset. Calvin sträcker fram en hand och säger blää.

ALLA VARNINGSSIGNALER PÅ, jag vänder mig om och bläet finns mycket riktigt där. En lite hand full med bajs (det kliade och han kunde inte motstå att klia lite, mamma ville ju inte lyssna). Hela Calvin behöver en dusch, vi rusar. Att lägga tre små barn tar sin tid och är inget som fixas på fem minuter. När vi har trycket ner alla, läst sagor och fördelat lite kvällsvälling -då är ALLA tre fullkomligt hyperaktiva. Vi pussar, övertalar, resonerar, bönfaller och vrålar i vanmakt. Runt tio är det slutligen tyst. Mats och jag somnar framför TVn fem minuter senare framåt halvett på natten vaknar jag i fåtöljen av att Rex vill bli ammad. Jag stapplar i säng, konstaterar att imorgon är det myspys-söndag  -Vad trevligt DET ska bli.

Ursprungligen publicerat 9 februari 2011

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *